I vilken jag låtsas vara en äkta modeblogger (TM)

så skickade de stora människorna på Asda mig ett mail förra månaden frågar om jag skulle vilja “stil” en av sina firande klänningar för en bloggförfattareutmaning. Jag gör verkligen aldrig det eftersom många av dessa klänningar antingen inte är tillgängliga i större storlekar, eller de bekostar jorden, eller båda, vilket indikerar vad de skickar inte är lämpligt för det dagliga livet. Överensstämmer också att jag måste rep det långa lidandet Mr. Drayaday till att ta ett foto av mig, såväl som då måste jag publicera ett foto av mig själv med något goofy.

Men som det visade sig är klänningarna från den nya super-billiga George-linjen (£ 20!) Samt finns i större storlekar. Dessutom försöker jag vara mindre självmedveten om att publicera bilder av mig själv. (Och det är bra Jag försöker vara mindre självmedveten, för att det är uppriktigt att i dessa bilder ser jag ut som en muppet, både i USA och brittiska sinnen av termen.)

Här är kappan Asda skickat:

Ja. Detta är inte en idealisk klänning i en fyrtioårig. När jag fick kappan upptäckte jag mig själv att spela en version av spelet jag spelar på flygplatser medan jag väntar på mitt inspekterade bagage, vilket är “Vad ska jag ha på mig om mitt bagage är förlorat?” Min normala förlorade bagage-katastrofe (som, tack och lov, har aldrig trätt i kraft) är: Kör till H & M samt få en svart kjol samt svart tee shirts samt ett par ljusa cardigans / par tights (beroende på säsong), liksom hopp om det bästa. Endast i det här fallet var “Black Skirt / Black T-tröja” “krämfärgad bomullspets klänning”.

Så här är precis hur jag muppetiserat det:

Jag trodde typ av “slutet av 80-talet / början av 90-talet revival”, eftersom det är ganska mycket sista gången jag använde mina kjolar den här korta. (Och jag gillade verkligen att fuchsia-neon miljövänlig combo tillbaka på dagen, men aldrig hade matsmältningssystemen att verkligen välja det.) Sweatshirt är från landets slut, tightsna är nyanser, liksom stövlarna är ett par av Donald Pliners jag fick på eBay åldrarna sedan, liksom som jag bär när jag kräver att lägga till en blob av dålig rumpa till något som annars skulle vara lika välprissy. Njutet är också en vintage 80-tals swatch, i genomskinlig rosa. Läppstiftet är NARS roligt ansikte.

Denna klänning är en brittisk storlek 12. (det i form relativt bra – det fanns slipssträngar i ryggen för att dra i mitten men de buggade mig så jag skar dem.)

Här är en mycket bättre utsikt över stövlarna (jag gillar verkligen dessa stövlar, men de är bara “fester” med tanke på att hälen är så hög):

Jag tror att om jag var lite yngre, eller om jag bodde i San Francisco lämplig (eller bodde i Brooklyn såväl som arbetade i Fashion Publishing) skulle jag verkligen bära detta utanför min inhägnade bakgård. Det enda som saknas är några mode smycken … Jag trodde att en armful av lackerade skinny indiska armbanden i ljusrosa och syra miljövänliga skulle vara trevligt, men jag är självklart ingen sådan sak, eftersom armband är en smärta När du skriver hela dagen.

(Förmodligen alla bloggförfattare som deltar, kommer att rösta på det “mest kreativa” utseendet såväl som mästaren kommer att få ett ASDA-presentkort. Jag har ungefär lika mycket möjlighet att vinna som jag gör för att gå till den nöjda sfären i år, men jag Figur jag måste avslöja det ändå.)

Vi återvänder nu till din regelbundna slumpmässiga slottbloggar.

Dela detta:
Twitter
Facebook

Så här:
Gilla lastning …

Relaterad

Allt i moderationfebruary 7, 2007
International Wear En klänning Dag 2009 – Idag! 29 oktober 2009 med 83 kommentarer
Hur man inte svarar på Criticismapril 18, 2008

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *